Lyran läser Margaret Atwoods dystopin Tjänarinnans berättelse (bra bok, otäck) och och vill ha mer. I veckans tematrio uppmanar hon oss därför att tipsa om tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra). Här är min trio.
Margaret Atwoods roman Syndaflodens år utspelas i Amerika i en inte alltför avlägsen framtid. Medan apokalypsen drar över Amerika tänker en kvinna tillbaka. En helt fantastisk bok – intelligent, ironisk, rolig, hemsk och plågsamt aktuell. Dessutom skriver Atwood som en gudinna. Ingår i en trilogi tillsammans med Oryx & Crake och Maddaddam. Böckerna utspelas ungefär samtidigt och kan läsas i den ordning en själv känner för det. Men rent kronologiskt kom Oryx & Crake ut först och Maddaddam sist.
En helt annan typ av berättelse är Cormac McCarthys i romanen Vägen. Det är en mycket otäck och gripande skildring om en man och en pojke som efter apokalypsen söker sig fram i ett ödelagt Amerika. Boken går snabbt att läsa men är svår att glömma. Jag rekommenderar den till alla.
Också Den femte vågen av Rick Yancey utspelas i Amerika efter apokalypsen. Den här gången är det utomjordingar som gör vad de kan för att utrota mänskligheten och ta över planeten. Välskrivet, actionfyllt och spännande. Är skriven för en lite yngre publik men funkar lika bra på vuxna. Den funkade i alla fall på mig. Filmatiseringen har snart premiär på svenska biografer. Notera att det finns en uppföljare med titeln Det oändliga havet (tyvärr inte lika bra) och att böckerna ska läsas i ordningsföljd.
Och så har jag en varning. Jag ångrar att jag betalade för Hugh Howeys roman Ull. Howey ville slippa förläggare som lade sig i och gav därför ut boken själv. Han borde haft en förläggare som lagt sig i. Ull kan läsas som varnande exempel för aspirerande författare.
